BLÄ!!! USCH!!! FY!!!
Ebbe är sjuk. Jag vill inte! Vill inte sitta inträngd bland sjuka ungar på ett sjukhus och vänta timme efter timme på att en läkare ska komma in. För att lyssna på lungor, kolla i halsen, öronen, ta puls och sedan skicka hem oss med diagnosen virus.
Utan att ens ta något blodprov? Vad hände med koll av Crp?
Ja ja... Jag hoppas att min snörvlige och febrige lille gosse sover bättre i natt. För denna natten hade han det inte lätt. Varm som en liten kamin låg han och skrek jämte mig. Förbannad över att inte få luft tror jag.
Jag är lite sur idag.
Eller kanske irriterad?
Ja inte är det bara för att Ebbe är sjuk. Nej det går ju över.
Och inte är det för att ingen av er (typ) orkar skriva en kommentar heller. Nej, visst är det förbannat trist att det endast är en envägskommunikation i denna blogg, det har jag ju sagt förr att jag avskyr, men jag kan ju inte heller tvinga någon att kommentera något.
Nej det är inte därför heller. Fast jag funderar allvarligt på att låsa bloggen igen. Ja lite för att det känns som att folk mer snokar än följer, för följer man så har man ju något att säga till vederbörande, annars snokar man, anser jag! Jo, jag tycker faktiskt det. Att om man väl läser en blogg varje dag (och dessutom känner personen i fråga IRL) är det ens förbannade skyldighet att lämna ett avtryck. Ibland! Men inte om man bara susar förbi då så klart!
Fast vad vet jag? Det är ju inte jag som sätter ramarna. Det gör ju ni!
Hur som helst. Det är inte därför jag är sur. Inte bara i alla fall!
Jag tror nämligen att jag är lite sur över att jag har ont i örat. Och tänker att det nog beror på att jag åkt med taket öppet på bilen för mycket! Snacka om att ha ett i-landsproblem. Och jag ÄLAKR DET!!! Att ha i-landsproblem alltså!
Jo, för om man på riktigt får kämpa med större problem eller frågor, ja ni vet prövningar i livet, är det liksom riktigt skönt när man för en gång skull får lov att känna sig sur över något så banalt som att man har ont i örat. För att man har ett tak som går att öppna på sin nya fina bil!
Och ni ska veta hur provocerad jag ofta blir när jag stöter på alla gnällspiar som gnäller över sina i mina ögon sett i-landsproblem (typ magsjuka barn eller för mycket mygg, för varmt väder, för kallt väder, för lite egentid, äcklig mat, kallt kaffe, taskig granne eller hösnuva!), fast det egentligen i grund och botten måste handla om ren avundsjuka från min sida.
För Jag vill ju OCKSÅ bara ha ont i örat någon gång. Och inte oroa mig över Stellas mage. Min nacke. Familjens cancer. Och annan skit som faktiskt bekymrar mig en hel del!
Ja, så nu tänker jag sura vidare över mitt öron-ont och känna mig som en riktig medelsvennson!
Puss och Kram
7 kommentarer:
Jag kunde inte låta bli att fnissa när jag läste det här inlägget precis innan läggdags igår. Hela min helg har gått åt till en massa verklighet och datoråtkomst har skett i form av mobilsurfning. Därför har jag inte kommenterat (ja, känner mig lite träffad även om jag är en av de som brukar skriva några meningar).
Jag hoppas så att du vaknat upp till en bättre dag där du fokuserar på bättre saker än att reta dig på andra och deras struntsaker. :) En dag där du inte heller behöver fokusera på alla mörka moln som svävar ovanför ditt huvud, fulla av orosmoment. En dag när Ebbe är mycket piggare och alla omkring dig lite mer kärleksfulla.
Stor kram till dig min vän!
Hänvisar till mitt mess men kan skriva att jag förstår dig mycket väl när du blir besviken över dåligt deltagande bland de som är här och läser och som på något sätt kan kopplas samman med dig, kompisar tex! Kram
Jobbigt stumpan :-(
Jag lämnar dig en kram som kanske värmer dig lite i alla fall!
Kram
Kraaam! Du har så rätt! jag tar mig förbi min androidfrustration och vågar mig på ett försök till inlägg! majoriteten av mina inlägg till vänners bloggar godkänns inte av min lilla samsung...så nu ett nytt försök för absolut inte skall bloggen bli en envägskommunikation ut i cyberspace...
Kram Sara
Hej, jag känner inte dig och du känner inte mig, jag är en av dem som bara "susar förbi" men du har en fin blogg och jag kikar in i bland och berörs av det du skriver
Jag är urusel på att kommentera men jag läser (via google reader) och tycker om att följa er familj och då framförallt Stella eftersom hon och Oskar delar diagnos.
Känner igen det där med att "bara ha ont i örat"
Hej! Ja, så är livet. Ibland ljusa dagar, ibland mindre bra dagar. Antar att det liksom är det som är livet. Jag tycker du har en fin, ärlig blogg där du delar med dig av vardagslivet på ett igenkännade vis. Har två pojkar varvid den ena föddes med Hirschsprungs sjukdom så jag vet precis vad det är man går igenom och vad det innebär. Tänkte efter ett tag då vi gått igenom våran resa att bara den som själv varit där vet vad det innebär. Förmodligen gör det att jag känner att din blogg är bra och viktig och att vi har något gemensamt. Hoppas att lille sonen och du kurerar er och att ni får sova inatt. Hoppas också att du återfår din motivation till fortsatt bloggande!
/Sarah
Skicka en kommentar