onsdag 25 januari 2012

Sälen-igen!

Och här kommer Sälen-inlägg nummer två. En film på Leia och mer foton på henne.
För det mesta var det riktigt varmt och behagligt i Hundfjället, cirka minus 2-5 grader men en dag var det minus 20 grader. Då var det desto svårare att hålla barnen varma. På fotot nedan från pulkabacken var det riktigt kallt. Det var på kvällen när backarna i Hundfjället stängt så det var antagligen kallare än minus 20. Man riktigt kan se hur kallt det var, tycker jag.

Leia är hur som helst en fena på att åka slalom. Jag fick ingen riktigt bra film på henne då man inte kan stå längst ner i backen och filma så det syns och i slutet av backarna åker hon nästan jämt rakt ner, för det är ju så flackt där.

Leia gick i skidskola fem dagar, i Snökanonerna som är den bästa gruppen för 5-6 åringar. Och det var så lyxigt att de bara var fyra elever i den gruppen, fast sedan blev en sjuk och en åkte hem och då var de bara två. Nästan som privatlektion!

Det roligaste av allt var att se Leia glad igen, och förhållandevis pigg. Uthållig hur som helst. Hon åkte kvällsåkning nästan varje dag och det blev alltså skidor från 10-18. Imponerande och väldigt roligt med tanke på hur hennes höst och vinter sett ut!




Leia åker slalom.


Mina duktiga skidtjejer och
en duktig pappa som lär dem!

Leias skidskola och läraren Malin.

Pulka-åkning men huuu vad kallt!!!

Glad och väldigt duktig!

På toppen!


Hoppas ni där ute mår väl, jag är fortfarande dålig, har fått antibiotika då och även fått konstaterat att en visdomstand spökar, så därför har jag liksom dubbelt så ont i ansiktet...

Puss och Kram

måndag 23 januari 2012

Semester i Sälen, Hundfjället

I lördags kväll strax före midnatt kom vi hem igen. Från vår härliga semester i Sälen, Hundfjället. Och vi har verkligen haft det kanon. Men det är klart, det är inte ALLTID en dans på rosor att åka på skidsemester med två barn, i synnerhet inte en envis tvååring som "kan själv". Fast det belönade sig i slutändan. För sista dagen åkte Stella både knapplift själv uppför de allra brantaste backarna och utför själv utan att vara kopplad i selen.

Jag har dock åkt på en tråkig och förfärligt smärtfylld bihåleinflammation så det blir ett kort inlägg idag. Jag har så ont i käken och ansiktet att jag svimmar snart. Tror jag. Jag har fått antibiotika men det tar väl någon dag innan jag ser symtomlindring. Men här kommer i alla fall tre filmer, alla på Stella, i morgon får det vara Leias tur!



Stella åker "liftkarusell" på sin "skidskola".





Vilket lönade sig för dagen efter åkte hon knapplift själv!





Här åker Stella i backen första gången utan sele.


Och det bästa av allt, Stella har sovit i egen säng hela veckan och fortsatt så när vi kom hem och Leia har inte beklagat sig mer än någon gång där uppe för ont i huvud/ben osv!

Semester is da shit!

Puss och Kram

fredag 13 januari 2012

Vi laddar inför Sälen

Hemma laddar vi inför skidresan. Och jag har nog aldrig tvättat, packat och lagat så mycket mat innan, på en och samma dag!

Nu är i alla fall frysen fulla med färdiga rätter, kylskåpet fullt med rese-mat, hallen bokstavligt svämmar över av väskor, hjälmar, skidkläder och andra måste-ha-med prylar, skidskolan är betald och skidglasögon till lillskiten är inhandlade.

För i år ska även Stella få prova på slalom!

Vi hörs och ses,




Puss och Kram

torsdag 12 januari 2012

Mötet

"Men hej, det var länge sedan, allt bra?".
Orden träffar mig rakt i bröstet, en våg av ångest sveper över mig.
Jag trycker tillbaka mina känslor och svarar ett kort "Jo vars".
"Vad fräsch och pigg du ser ut", säger hon sedan, ler och tittar på mig.
Och det känns som ett rent hån.
Ett hån mot mitt jag och mina känslor.
Efter dagar och nätter av oro och ångest, alla dessa timmar utan sömn.
"Tack", säger jag och ler tillbaka.
"Ha det bra", säger hon och går vidare.
"Detsamma" svarar jag och traskar på.
Lugnt.
Tryggt.
Och än en gång kom jag undan.
Utan fler frågor.

skriv om något osynligt

torsdag 5 januari 2012

Leia kan simma!

Ja så är det, absolut, se själv!



Crawl på mage för första gången!



Crawl på rygg på djupt vatten!

Idag var det sista gången på simskolan julintensivkurs. Och då fick föräldrar och syskon vara med inne i simhallen och kolla på. (Annars brukar vi sitta utanför i fiket och kolla på genom en glasruta, vilket är väldigt smidigt då det är lagom svalt och smidigt med syskon som annars vill härja runt bassängen...) Så jag fick tillfälle att kort filma henne idag. Kort som i att jag skulle hålla reda på en busig två-åring med som gärna gick lite för nära kanten...

Leia tog två nya simmärken nu. Sköldpaddan och silverpingvinen. Man ska kunna simma 10 m på rygg för pingvinen. Fast hon kan mycket längre än så. De har nu i denna grupp lärt sig crawla med armarna med, på rygg alltså. (Och massor av annat som att flyta, snurra runt, göra pilen, hämta grejer på botten osv...). Och i nästa grupp ska de bl a lära sig att crawla på mage, och att dyka. Fast det ser allt ut som att Leia klarar av magcrawlen rätt så bra, när hon provade för första gången idag.

Visst?

Självklart blir man en stolt mamma, i synnerhet eftersom hon missat en hel del tillfällen då vi varit inne på sjukhuset.

Nu fortsätter nästa nivå, Pingvinen, till våren. En gång i veckan som vanligt. Vi går förresten på MASS simskola, de är verkligen grymma och jag är SÅ nöjd!!!

Puss och Kram

onsdag 4 januari 2012

För mycket!

Ibland blir det bara för mycket. Som när man exempelvis blir bollad fram och tillbaka, åt höger och vänster, av olika läkare när man söker vård för sin dotter. Leia konstaterades ju ha Borrelia och antibiotika sattes in. Men dessvärre hände inget mer än så. Det vill säga hon har ej fått någon symptomslindring, vilket man borde sett efter nu 12 dagars behandling.

Som en liten parantes på hur vården VERKLIGEN fungerar på DSBUS på vissa avdelningar, ja exempelvis avd 330 (akut korttidsvåd) kan jag berätta hur jag blev bemött när jag i fredags ringde dem för att ställa just den fråga, "Hur lång tid efter antibiotikabehandlingen för Borrelia påbörjats kan man förvänta sig ett resultat?". Ja sagt och gjort. Jag ringde upp avd 330 och ställde frågan. Tillade även att vi inte ser någon förbättring alls för vår dotter ännu. Det svarade en snäll sköterska som lovade att ställa fråga till överläkaren, och sedan ringa upp igen. Fem minuter senare ringde hon upp. Med svaret "Jag fick svaret av överläkaren att eftersom du är utskriven härifrån hänvisas du till akuten." "Ok, men jag har ju bara en fråga, dvs om det är normalt att inte se någon förbättring ännu eller om man efter 9 dagar borde sett en förbättring". "Du får söka till akuten för frågor" sa sköterskan igen. Och ursäktade sig då hon själv hörde hur dumt det lät!

Men tack SÅ HEMSKT MYCKET AVD 330 för att ni tar så förbannat väl hand om era patienter och kan svara på en simpel fråga per telefon. Jag kan ju inte annat än att dra slutsaten att de som jobbar på avd 330 är helt icke insatta och icke kunniga i Borrelia, eftersom att det hade tagit lika lång tid att svara på frågan och meddela mig svaret som att säga att jag skulle söka på akuten med Leia, igen.

Och de vet ju, likväl som du och jag vet, att man i normalfallet inte får träffa en läkare inom fyra-sex timmar (om barnet inte har andnöd eller har fara för sitt liv på annat sätt, eller om det inte råkar vara noll barn i kö ungefär, vilket är lika vanligt som att man vinner på triss...) vilket gör att överläkarens svar dels inte alls känns som en acceptabel väntetid för att få svar på en fråga och dels känns än mer nonchalant och orimlig!

Ni kanske tycker att jag verkar lite upprörd och irriterad, ja det är jag, och det är bara förnamnet. Jag är förbannad. För hur kan det gå till så här?

Säg att vi nu då söker akuten igen för en fråga, då tar vi ju helt plötsligt upp en akuttid som kanske ett annat barn behöver bättre, och då förlängs ju köerna ytterligare. Hade inte alla då tjänat på att kunna ge mig svar på min fråga per telefon av en läkare som ändå skrivit ut antibiotikan? Borde inte den läkaren kunna ge mig ett svar på hur lång behandlingstiden är innan man ser förbättringar?

Nej tydligen inte.

Och så här har det hållit på. I flera veckor har vi sökt vård för Leia på olika sätt men blivit så taskigt och nonchalant behandlade att jag börjat tvivla på om de bedriver sjukvård för ett i-land eller u-land på dsbus i Göteborg. Och jag är hemskt ledsen över att behöva säga detta eftersom jag uppfattar att vi fått professionell vård innan när vi varit där med Stella, som har en diagnos, en kronisk sjukdom.

Så säg mig, är det lättare när de har "ett kvitto på att barnet är sjukt" och de inte behöver lägga in värderingar på om mamman eller pappan i fråga bara är hispiga föräldrar som är oroliga?

För så fort en känsla kommer in i dialogen, såsom orolig och så vidare, så tas man inte på allvar.

Men att ha feber i över tre veckor i sträck, vakna varje morgon med huvudvärk, gråta sig till söms, ha ont i leder (som svullnar upp) ben och armar, mage och fot, och detta trots konstant intag av smärtlindring, det är tydligen inte så besvärande.

Inte för de flesta av de läkare vi stött på i alla fall.

Nu står hoppet till en läkare som jag faktiskt har förtroende kvar för.

Fast det förvånar mig inte om den åsikten svänger om...

Men, det jag skulle komma fram till i början var, att vi igår gjorde lite fler undersökningar av Leia, eftersom man tillämpar uteslutningsmetoden och alltså får utreda en sak i sänder, och i morgon får vi nog svar på den.


Leias konstverk på lekterapin igår.
Puss och Kram

Ps jag ringde akut infektion istället som är en egen avd på östra (ej barnsjukhuset) och hon pratade cirka 10 min om Borrelia med mig, och svaret var JA, man borde sett en förbättring efter 9 dagars behandling), med det sagt är inte alla nonchalanta okunniga människor på östra så klart, men vissa rutiner på vissa avdelningar borde sannerligen ses över!!!

söndag 1 januari 2012

Jag reflekterar över året som gått

Januari 2011 till december 2011. Här kommer min års-kalender i bilder och kort beskrivning. Det är några bilder per månad. Några foton är mina favoritfoton från året och några är mest med för att visa händelsen eller känslan för månaden.


Januari

Åkte vi till Sälen, Leia var en fena på
att åka och åkte alla gröna, blåa och röda backar själv.



Stella endast ett år gammal fick snällt leka med
djuren och åka pulka. Kallt var det,
nedåt minus 26 någon dag i backen.


Februari

Nu har snön och isen legat i hela tre månader.
Det är vi här i Göteborg inte vana vid.
Vintern känns riktigt lång och ilsk.
Isen ligger tjock på havet.

Vi besöker bibblan och äter semlor.


Mars

Stella fyller två år. Här har hon öppnat sitt
paket innehållande en sångpåse.
Nästan ett år senare
tillhör den fortfarande

en av favoriterna
hemma och det sjungs varje dag.



Jag längtar så förtvivlat mycket efter
våren och handlar färska tulpaner i massor!


April

Vi åker på en mycket välbehövlig semester till London.
En hel vecka utan barn, bara för oss själva!
Det visade sig att våren kommit hit!


Vi shoppar som aldrig förr, umgås med goa
vänner som vi bjudit med och sitter
på uteserveringar och äter gott!

Maj

I slutet av maj åker vi till torpet och vårstädar det.
Barnen rum är nyrenoverat (30 år sedan sist)
och här ser ni den nya tapeten.



Vädret är ljuvligt och vi passar på att
gå i skog och mark och
plockar massor av blommor.


Juni

Vi följer vår tradition och firar
midsommar på Smögen och Hållå.

På båten ut till underbara Hållö.

30 Juni fyller min älskade Leia 5 år.
Hon slår till med storkalas, 25 barn,
och har bland annat bjudit hela sitt dagis.
Tur att så många föräldrar stannade och hjälpte till!
Tusen tack alla ni fina!!!

Juli

Familjen var lediga ihop hela juli.
Det var en underbar semestermånad och
vi gjorde så mycket roligt ihop. Här är vi på Mölle i Skåne.


Givetvis besökte vi även i år Astrid Lindgrens Värld.
En succé även detta året!

Augusti

Ljuvliga Augusti.
Torpet.
På kvällskvisten. I köket.


Frihet!
Skäremosjön, på torpet.


September

Vi har målat om och klätt om en ärvd gammal kökssoffa.
Här är resultatet.


Oktober

Tias bror Magnus gifter sig med sin Petra.
Vi går alltså på vackert bröllop.


November

På Halloween klär barnen ut sig
till prinsessan Leia och kaninen Bitis.


December

Förskolan firar lucia.
En tomtenisse och en lucia.


Fotot som expressens pressfotograf tog hemma hos oss.
Bilden kom i ett julreportage i Expressen.


Vi hänger en hel del på
sjukhuset med Leia som inte mår bra.
Vi hoppas på att år 2012 blir ett friskt och hälsosamt år.
För hela familjen sweetie!


Puss och Kram