Vissa människor verkar spela efter helt andra spelregler. Än oss andra. Spelregler som inte finns. Eller syns. Eller ska finnas. Och synas. Spelregler som skapar oro. Förvirring. Och ledsamhet.
Jag virkar och han skottar. Det är så vi delat upp det här hemma. Han är bra på snö och jag är bra på garn. Och Leia har vi anmält till skidskolan. Då är det han som får åka med henne. När vi far dit. Till Sälen.
Och denna gången tänker jag inte köra hem de femtiotre milen själv. Nej. Denna gången tänker jag sitta i baksätet och softa. Lyssna på Sophie Zelmani och förbarma mig över att det för tredje året i rad är den enda skivan jag har i bilen.
Nästa figur jag ska göra heter Mimmi. Hon har brunt långt hår och en grön klänning. Stella, ett år, ska få bli mamma till henne. En mycket omtänksam och empatisk mamma. Som visar känslor och besvarar andras känslor. Både glada och ledsamma. Det är stort.
Och jag tänker, hon kan spelreglerna.
Maja, Molly och Mimmi(Inköpsställe material och beskrivning: Panduro)
Skridskoprinsessan
Puss och Kram
1 kommentar:
Å sötaste Leia! Hon är jätteduktig!!! Vilka superfina dockor du virkar! Gör du dem på beställning så beställer jag en direkt! Till Lova förstås! Hon är ingen jätte empatisk mamma, det kan jag inte påstå ens med den bästa viljan i världen. Hennes dockor åker i golvet med en duns, eller används de stackars försvarslösa styckena till att slå katten med! I bland bäddas de ned fint i den nya dockvagnen för att i nästa andetag slitas ur vagnen och kastas i golvet, alternativt bli hoppade på. Men en liten virkad docka skulle kunna bli en fin prydnad på hennes rum:)
Hoppas verkligen du slipper köra de 53 milen till Sälen denna gång!! Minns ju hur det var för dig sist:( Kraaaaam
Skicka en kommentar