Jag har skrivit om min tro förr. Så ni som följer mig, vilket alla ni som (oftast) har tillgång till min blogg gör, vet att jag tror på Gud. Och det är verkligen skönt att tro på Gud. Och Jesus.
Men varför det? kanske ni undrar. Jo, för att ibland, när det känns som allra mest hopplöst, eländigt eller bara negativt, är det väldigt skönt att tro att det finns någon där ute som lyssnar på dig. Och hör dig. Som du kan be till. Och överlämna "livet" åt. För ibland är det så. Att man behöver släppa taget. Och istället bara låta det vara. Det som känns svårt. Farligt. Tråkigt. Eller negativt. Det som gör ont. Och då betyder det mycket för mig att veta att jag inte är ensam.
Och sedan kan man ju tänka. Ensam. Ensam? Ensam är man väl inte. Om man lever i en familj?
Jo. Jag är det. Jag känner mig faktiskt visst ensam. Ibland. Kanske tillhör ni den sorts person som delar med er av allt. Till någon. Människa. Som finns fysiskt. Som hör dig. Och ser dig. Lyssnar. Och svarar. Men sådan är inte jag.
Det är inte så att jag inte delar med mig. Helt frivilligt. Eller medvetet väljer att hålla tyst. Till Dig. Utan det är mer så att vissa saker, ämnen eller händelser, tankar eller känslor helt enkelt är för stora, svåra eller gör för ont. För att prata om. Och då tänker jag. Tyst. För mig själv. Och för Gud.
Så är det.
Därför är jag inte ensam. Och känner mig inte ensam. Heller.
(Fast så klart jo det skrev jag ju just att just ensam kände jag mig ibland. Och jo, det gör jag. Men inte när jag ber. Eller närmar mig Gud på ett medvetet sätt).Förutom min tro på Gud så tror jag på... Ja vad tror jag på? Jag vet inte så säkert. Just nu. Det känns ju som att jag för tillfället genomgår någon slags
Förändring. Och då är just
Livskunskap. något jag eftersträvar. I alla fall. Att på något psykologiskt, filosofiskt eller religiöst sätt söka svar på frågor. Frågor som väcks när jag blir
åksjuk. När jag får svårt att acceptera. Det som händer.Önskar att det vore mer
Räkmacka. i mitt liv.
Och vad jag än må tro på eller inte tro på så
vet jag i alla fall att kärlek, glädje och frid är det som gör livet värt att leva. Och det är så jag vill tillbringa mina
Dagar, timmar och minuter. Och därför fortsätter jag att kämpa. Mot allt det negativa. Svåra. Och det som gör ont.
För det är ju nu det händer. Precis denna dagen. Denna minuten. Och denna sekunden. Som livet är. Och det tror jag på.
Det ljuva livet.
Puss och Kram