måndag 26 oktober 2009

Låt mig vara mamma även på sjukhuset!

Jag bara måste berätta om det konstiga som händer när man skrivs in på ett sjukhus med sitt barn. Det är som att din roll som mamma liksom suddas ut, kanske inte utplånas men åtminstone ifrågasätts. Inte bokstavligt talat. Men något händer när man öppnar entrédörrarna till avdelningen. Frågan är om du verkligen är mamma till ditt barn på sjukhuset?

Å ena sidan står det i alla broschyrer att "du som mamma för barnet fyller en viktig roll, känner ditt barn bäst, ska sköta den dagliga vården (som exkluderar det medicinska så klart) osv osv. Men å andra sidan, får man för *** inte ens byta en endaste blöja på sitt barn utan att det står en barnskötare bakom axeln och lägger sig i. För så är det. Lägger sig i kan man kalla det.

Jag låter kanske lite irriterad nu. Och det är precis vad jag är. Nu ska jag inte dra på för höga växlar och låta den "stackars barnsköterskan" få ta massa obefogad skit här på min blogg. MEN jag, precis vad jag anade, återupplever och återfår massa känslor och tankar nu när vi skrevs in på BUS, som jag alltså hade sist jag låg där med Stella. Och det är ju inte de trevliga minnena som kommer tillbaka.

scenario 1 kl 10.15:
Vi ska väga Stella, få en nakenvikt, även blodtryck ska tas. En barnskötare är på rummet. Dr Överläkare är på väg in. Stella ska således kläs av.

Jag börjar klä av henne. Det har visat sig att hon bajsat. Eftersom jag uppskattningsvis har bytt över 3000 blöjor på Stella sedan hon skrevs ut från sjukhuset i april i år, känner jag mig inte särskilt osäker på den saken. Jag tror för den delen inte att någon mamma till en 7 månaders baby känner sig särskilt tafatt eller bortkommen gällande blöjbyten.

"Här har du tvättlappar", säger sköterskan.
"Tack", säger jag och fuktar en och torkar bort bajs.
Hon går fram och ska hjälpa till och hålla bena. Hon noterar dock inte att hon mest liksom står i vägen för mig då.
Men, det är ok. Ren omtanke kanske?
"Men ska du inte ta tvättkräm?" frågar sköterskan.
"Tvättkräm? För lite bajs. Nej jag tror på vanligt ljummet vatten", tänker jag. Men tar fram den där förbannade tvättkrämen.

"Nej den tänkte jag på", rättar hon mig när jag valde fel sort.
"Ska du inte fukta lappen lite mer?" säger hon sedan när jag börjat tvätta rumpan med krämen.
Jag fuktar tvättlappen. Tvättar rumpan igen.
När jag tvättat Stellas rumpa i enlighet med sköterskans instruktioner (precis som att jag vore dum i huvudet) så säger jag, "jag ska bara torka torrt med". (Hon vaktar som en hök).
Jag tar en till tvättlapp (det är sådana som Vi (mitt jobb)) tillverkar, dem gillar jag. De är mjuka.
"Men ska du inta ta papper istället, det är mjukare. De är så hårda de tvättlapparna." säger hon då.

Är det bara jag som överreagerar? Eller är det så att avd 327 faktiskt äger mitt barn så fort det kommer innanför entrédörrarna?

Ja så måste det vara.

I somras inte bara ägde de mitt barn, utan även mig, och definitivt mina bröst. De hade ett litet schema över när jag skulle amma och pumpa, när jag skulle sova och när jag fick åka hem. Stella skulle äta var 3:e h men orkade ej amma mer än ca 4 mål per dygn. Men givetvis skulle ett av de målen vara 02 målet mitt i natten. För det var minsann bäst för mina bröst. Så var det. Inte sova. Upp med dig, amma (de 10-20 ml hon orkade suga). Jag föreslog att jag ammade 05 målet istället så jag fick sova från 23-05. Det gick inte för sig.

Jag protesterade. Det gick heller inte för sig.

Så, tur att det bara är En förbannad natt vi ska stanna denna gången. Annars står det nog i journalen att mamman på rum 2 är aggressiv.

Om ni har några tips på hur vi mammor kan få lov att vara mammor till våra barn även på sjukhusen kan ni väl komma med dem till mig.

OCH, jag måste så klart avsluta med att säga att avd 327 visst är super-duper. Alla är inte sådana här, nej så klart inte. Men de finns.

Jag vill ju få vara den mamma jag är till min lilla Stella även på sjukhuset. Jag vill få bestämma själv över hur jag ska byta mina blöjor.

Nu sover hon gott, har badat och duschat henne med descutan i kväll. En dubbeldusch. Kl 10 .00 ska vi vara på avd igen. Önska oss lycka till. Jag tror hon ska opereras vid 12 tiden. Men det är ingen stor operation. Bara lite prover, lite vidgning samt lite kontroller.

Vi ses o hörs,

kram till er!



8 kommentarer:

Thepas sa...

Jag håller tummarna för att allt går toppenbra imorgon.

Jag skulle för övrigt bli vansinnig om någon sköterska kom och bestämde över mig sådär. Jag är allergisk mot till och med minsta antydan till "råd" om hur jag ska göra med mitt eget barn. Vem det än kommer ifrån.

Linda N sa...

Åh, stackars dig, förstår din irritation. Har antagligen träffat denne sköterska, för vår del hade det med matintag att göra..
Kram Linda

Caroline sa...

Tack fina ni! I morgon ska jag vara arg som ett bi om den barnsköterskan kommer. Gör si, gör så, gör inte det, ta det,.... Jag blir skogstokig snart, nu kommer "alla minnen" tillbaka och all irritation jag inte tog upp sist pga att jag hade akut gallsten och var nysnittad och alltså inte riktigt orkade ta alla strider/säga ifrån om allt...

Sandra R sa...

Lycka till imorgon! Fy vilken irriterande sköterska, de om några borde väl låta en mamma sköta sitt barn så mycket det går. Tuttarna med för den delen.
Släpp det som varit och hugg tag i nuet, sov så gott. Kram

Johanna sa...

Håller mina tummar för lilla gumman img!

F*n vad förbannad jag skulle bli om personalen lagt sig i så om det var mitt barn!!! Gud vad man skulle få bita ihop för att inte bli tokig!

Lycka till img...kramar J

Linda S sa...

Men gud vilken sköteska! Jag tycker inte du överreagerar, jag hade också blivit sur! Lycka till nu, kram!

Elin sa...

Vilken sköterska! De borde ju förstå att man vill ha kvar vardagen så mycket som möjligt , och byta blöjor på sitt sätt osv. även när man är inlagd på sjukhus! Tänker på er idag!

Fru J sa...

Men herre gud Caroline, jag förstår din irritation till fullo, stå på dej bara. Du är Stellas mamma & vet utan tvekan vad som är bäst för henne. Stort lycka till!

btw, jag kikar in och läser lite om Er vardag & erfarenheter i livet. Fin blogg!

/Nina